Tuesday 5 July 2011

Jobb.

  • Gymnasielärare i Engelska/Biologi
  • Etolog
  • Polis
  • Administratör
  • Butiksägare/arbetare
  • Receptionist
Stuff. Men vad vill man göra? Långa utbildningar med stora lån inblandade, och risken att jag tröttnar mitt i, och vad händer då? Stora lån utan någon belöning. Jobb som jag kanske inte tycker om, hur ska jag veta, har ju knappt varit ute i arbetslivet. Jag gillar att få vara duktig. Att göra saker som folk blir nöjda över. Jag gillar att kunna ta det lugnt delvis, att kanske inte varje dag vara helt nerdränkt i arbete. Jag vill ha tillgång till fritid, så mitt jobb ska inte löpa ut över det alltför mycket. Jag vill ha dugligt betalt, jag vill känna att jag gör något och att mina färdigheter kommer till användning. Jag är duktig, smart och hängiven, men åt vad? Vad vill jag göra? 

Lärare:
Min syster är gymnasielärare, och jag har alltid tyckt att det verkar vara ett underbart arbete. Att hjälpa ungdomar som ska forma framtiden, att ha ansvar för deras utbildning, att vara "den som kan", att få ha den där stora fritiden under sommaren. Att vara "den där" läraren. Att få engagera, motivera och helt enkelt väcka lust för mitt ämne. Det kommer nog inte alltid gå så bra, men någon kommer man alltid kunna nå fram till. 

Men varför gör jag inte detta då? Därför att jag vill ut i livet nu. Jag vill börja. Jag vill ha min lägenhet, min inkomst, mitt liv. Att studera till lärare tar 5 1/2år. Vill jag verkligen skjuta upp allt så långt? Tänk om jag tröttnar mitt i och jag bara står det med en halvfärdig utbildning och ett stort lån?

Etolog:

Jag älskar djur. Djurs beteenden, motivationen varför dom gör som dom gör. Jag tycker det är kul, men jag tror att forskar-delen har slagits ur mig. Undersökandet känns oviktigt, folk verkar redan veta allt. När jag väl är färdig med min utbildning kommer det kanske inte finnas något kvar för mig. Och samma sak som innan, en lång utbildning som jag kanske kan tröttna på mitt i. Jag har provat en gång, visserligen med fel väg, men jag slutade ju lika väl.

Polis:
Varför inte? Vad stoppar mig? Ett arbete bakom ett skrivbord är väll kanske det som intresserar mig, så det kanske inte är det bästa.

Administratör:
Ett jobb i stil med min mors. Ett lagom betalt, lugnt och fridfullt jobb. Man sköter det man har att göra och tar det lugnt och metodiskt och ser till att allt blir så bra som möjligt. Ordna upp omgivningar, skriva in i dokument och samordna. Inte ha världens största ansvar, bara sköta sitt och se till att allt flyter på så bra som möjligt.

Butiksägare:
Ah, att äga sin egen hobbybutik. Tjäna pengar på det man tycker om. Fullt engagerad i sin hobby. Men nackdelar? Vem vet, konkurs, rån, allmänt misslyckande. Otroligt mycket stress och arbete. Är det värt det?

Receptionist:
Jadu, möta människor och ta det lugnt. Bara boka in möten och sköta mindre uppgifter. Men, är man kanske lite av en utbytbar resurs?

Jag vet inte, just nu känns det som att jag inte har någon aning och att ett svart hålsakta växer i bakhuvudet på mig och suger in allt som man skulle kunna njuta av för tillfället som arbetslös. Snälla, någon, något, hjälp mig närmare att komma på vad jag vill...

Sunday 22 May 2011

In the year two thousaand... In the year two two thousaaaaand.

The Future


The future, Conan?


Oh yes, the future.


Nu när man fyllt tjugo, så kan man ju tycka att det kanske är dags att fundera på vad man ska göra med livet. Universitetet har ju gjorts näst intill omöjligt, då pendlande från Axala till Stockholm varje dag skulle kunna döda sinnet hos män svagare än mig, och jag känner inte för att tråka ut mig själv. Detta utesluter ju då för tillfället mina planer inom Etologi. Dock vet jag ju inte om det fortfarande är det jag vill, för jag menar:


Nu när man ska bestämma lite av vad man ska göra i framtiden, så ska det väll vara något man tycker om?
Vilket leder en till den mycket enkla frågan; vad tycker jag om?


Well, efter en snabb rannsakning av hjärnan är det några få stora ämnen som intresserar mig.

  • Relationer
  • Tankesätt
  • Figurspel
  • Etologi
  • Bakomliggande orsaker



Bakomliggande orsaker? Jag är inte så säker heller. Jag tror jag menar att jag tycker om att veta varför folk, djur, saker gör som dom gör. Jag gillar att ha den vetskapen, att veta varför trut-ungarna pickar på den röda pricken eller varför en människa lockas till att göra en viss sak.


Så med en snabb överblick: Något som har med människor och kommunikation att göra? Wow. Trodde faktiskt inte att jag var en sådan person, men som jag märkt på senare tid så har jag en fascination av människors beteende. Jag kan nog faktiskt klämma in något som försäljning eller marknadskunskap inne bland dom där intressena, så länge det har något med organisation att göra.
När jag tänker igenom detta så ligger kanske min idé helt ok till.


Och vad är min idé, kan man fråga sig?


Idé och idé, men jag har funderat. Funderat på om jag kanske, någon gång i framtiden, möjligtvis, skulle starta  en egen butik med inriktning på figurspel. Skulle detta gå? Jag är inte helt säker. Om jag tittar in på det måste ju några saker besvaras. Finns det en marknad för det? Finns det intresse? Finns det plats? Skulle jag kunna konkurrera med nuvarande företag som sysslar med liknande saker? Vart skulle butiken slås upp?


Många frågor som kräver svar, som jag insett att jag för tillfället inte kan besvara. Jag vet att sättet jag skulle vilja utmärka mig på är genom en mycket större butiksnärvaro, som jag skulle vilja kalla det. En större interaktion med kunderna. Jag vill ha mer kontakt med dom, göra affären till mer än bara en affär. En mötespunkt för likasinnade, men som ändå är öppen för alla som inte är invigda. Jag vill driva en butik, där en stammis kan komma in, boka ett bord med sin kompis och sitta och spela i några timmar, där en person som är ny i butiken men inte ny för hobbyn kan komma in och träffa nya vänner, där en person som inte har den blekaste aning om vad vi sysslar med kan komma in och titta runt, prova, testa, skratta åt allt som är så fånigt i den här hobbyn och dras in i det djup som faktiskt ligger bakom det. Jag siktar på att kunna locka in fler personer i hobbyn genom trevlig och kunnig personal, som vet vad dom gör, är trevliga och kan tala om hobbyn både med en oinvigd, och den där som har läst alla böcker fem gånger utan att det känns konstigt. 
En affär som är mer engagerande med mer aktiviteter, arrangemang och tävlingar.


Jag vill skapa en atmosfär som är trevlig och lockande, där vem som helst lugnt kan slinka bort ifrån vardagstristessen för ett tag. Bara komma in, träffa lite människor, ta en kaffe, måla en figur och kanske utkämpa ett litet slag sådär på kvällskvisten. En miljö där figurspelet finns med, men människorna står i fokus där spelet bara är ett medium som binder folk samman. 


Kort och gott, jag vill skapa en lokal dit vem som helst, oavsett kön eller ålder, kan komma in och känna en känsla av spänning och avslappning på samma gång...


Detta, det är nog min vision.
Den kanske inte är något särskilt.
Men den är min.


...


Men samtidigt är jag 20 och har ingeeeeeeen aning om vad jag vill.
Körkort först, framtiden sen, ne? ^^'


Oh, och viktigast av allt.
21 månader i Fredags. <3

Monday 28 June 2010

Missing...

Until we're as close as I desire, 

when I can see you with my own eyes

I will keep your love in my mind...

Wednesday 28 April 2010

Onsdag

Onsdag, och mitt självförtroende har stått lågt ett tag.

Verkar som att mitt projektarbete kommer bli konstigt bedömt,vilket kommer lägga mig på ett VG. Vilket betyder att ingen notis ALLS kommer att läggas på det. Bara MVG'n uppmärksammas, och det är knappt. Är man bara duktig om man har MVG'n? Är man smart då?

Vad är smart numera? Förr fick man klasseringen smart genom att gå NV-linjen. Vi går i stor del mycket svårare kurser än vad elever på andra linjer går, men ändå kan man klassas som inte alltför smart, iaf av högskolan. Varför då? Jo, för ett tecken på smarthet är ens betyg i ett ämne, inte vilket ämne det är. Ett MVG i Bioteknik är lika mycket värt som ett MVG i MaA eller Samhällskunskap, oavsett skillnaden i färdighet som krävs. Dvs, det verkar som att antalet MVG'n du har är det som bestämmer hur smart du är. Så, är ex. en byggelevs tre extra MVG'n ett tecken på att han är smartare än mig, och mer akademiskt lagd? Är ett MVG i kursen Badrum 100p lika mycket värt som ett MVG i Etologi? Nej, faktiskt är MVG i Badrum mer värt än MVG i Etologi, iaf om man söker till en Biologi-utbildning.

Jag får ganska många MVG'n... Inte i allt, inte alltid, men ganska ofta. Men, jag känner att jag inte får ut något av det. Jag blir nöjd i några timmar, men ingen annan verkar bry sig. Men varför ska jag bry mig om vad andra tycker? Därför att det är så det funkar. Ett MVG i NV linjen verkar vara något man ska ha. Ett VG är bra, ett G är nästan oacceptabelt. Men, vad får mig att vilja få MVG? Att någon säger "Bra" efteråt? Nej, det är inte värt det.

Jag var på Isabelle's skolas föreläsningar i Fredags. De redovisade sitt projektarbete, och jag kunde inte sluta tänka, i vissa fall, "Jag har gjort något minst lika bra som det här. Vart är min applåd?...". Jag kände mig hemsk, men det var så jag kände. Dagen jag lämnade in mitt projektarbete, var det bästa jag fick återigen ett "Bra.". Bra.

Bra. Bra. Bra. Bra.
Bra.

Är jag bra? Är jag bra ibland? Är MVG verkligen bra? Är jag mindre än bra om jag inte får MVG? Är jag mitt betyg?

Ibland känns det så.

Isåfall är jag, utifrån mina högskolepoäng, nästan bra, men inte alls bra, utan, medelbra.

Duglig, halvbra, nästan där men inte riktigt, "VG med potential".

Jag vill känna mig bra igen... Uppskattad, kanske är ett bättre ord. Jag vill inte mötas av ett till "Bra". Jag är trött på "Bra". MVG är mer än "Bra", även om jag bara får ett ibland.

Vart är min applåd...?

Thursday 22 April 2010

Torsdag

Come closer to me, my love, for there is something I desire...

Issa fyller 18 på Söndag ^^
Har hållit på med present till henne under veckan och ser fram emot att få ge dem till henne imorgon ^w^
Måste dock se till att koncentrera mig under slutet av dagen iaf, har Etologi-prov. Men, jag verkar kunna större delen av det redan... ^^

I want but a kiss from thoose lips, to fill me with colours, once again...

Wednesday 14 April 2010

When.

When there is a word,
that can describe what i feel,
what I hear,
what I know,
what I see,
what I sense,
what I taste,
what I dream,
what I smell,
when i'm close to you.
I'd sing it, at the top of my voice, from the bottom of my heart,
slowly, violently, every night.
To you.

Monday 12 April 2010

Måndag

If.

If I were to describe my love for thee,
it would be as to count the droplets of the ocean.
If I were to describe my lust for thee,
it would be as to explain the blinds’ wish to see.
If I were to describe my desire for thee,
it would be as to tread down an endless path.
If I were to describe my passion for thee,
it would be as to walk through a raging inferno.
If I were to describe the beating of my blackened heart for thee,
it would be as that of a thousand stars,
exploding,
in resonance to your hearts faerie song.