when I can see you with my own eyes,
I will keep your love in my mind...
Monday 28 June 2010
Wednesday 28 April 2010
Onsdag
Onsdag, och mitt självförtroende har stått lågt ett tag.
Verkar som att mitt projektarbete kommer bli konstigt bedömt,vilket kommer lägga mig på ett VG. Vilket betyder att ingen notis ALLS kommer att läggas på det. Bara MVG'n uppmärksammas, och det är knappt. Är man bara duktig om man har MVG'n? Är man smart då?
Vad är smart numera? Förr fick man klasseringen smart genom att gå NV-linjen. Vi går i stor del mycket svårare kurser än vad elever på andra linjer går, men ändå kan man klassas som inte alltför smart, iaf av högskolan. Varför då? Jo, för ett tecken på smarthet är ens betyg i ett ämne, inte vilket ämne det är. Ett MVG i Bioteknik är lika mycket värt som ett MVG i MaA eller Samhällskunskap, oavsett skillnaden i färdighet som krävs. Dvs, det verkar som att antalet MVG'n du har är det som bestämmer hur smart du är. Så, är ex. en byggelevs tre extra MVG'n ett tecken på att han är smartare än mig, och mer akademiskt lagd? Är ett MVG i kursen Badrum 100p lika mycket värt som ett MVG i Etologi? Nej, faktiskt är MVG i Badrum mer värt än MVG i Etologi, iaf om man söker till en Biologi-utbildning.
Jag får ganska många MVG'n... Inte i allt, inte alltid, men ganska ofta. Men, jag känner att jag inte får ut något av det. Jag blir nöjd i några timmar, men ingen annan verkar bry sig. Men varför ska jag bry mig om vad andra tycker? Därför att det är så det funkar. Ett MVG i NV linjen verkar vara något man ska ha. Ett VG är bra, ett G är nästan oacceptabelt. Men, vad får mig att vilja få MVG? Att någon säger "Bra" efteråt? Nej, det är inte värt det.
Jag var på Isabelle's skolas föreläsningar i Fredags. De redovisade sitt projektarbete, och jag kunde inte sluta tänka, i vissa fall, "Jag har gjort något minst lika bra som det här. Vart är min applåd?...". Jag kände mig hemsk, men det var så jag kände. Dagen jag lämnade in mitt projektarbete, var det bästa jag fick återigen ett "Bra.". Bra.
Bra. Bra. Bra. Bra.
Bra.
Är jag bra? Är jag bra ibland? Är MVG verkligen bra? Är jag mindre än bra om jag inte får MVG? Är jag mitt betyg?
Ibland känns det så.
Isåfall är jag, utifrån mina högskolepoäng, nästan bra, men inte alls bra, utan, medelbra.
Duglig, halvbra, nästan där men inte riktigt, "VG med potential".
Jag vill känna mig bra igen... Uppskattad, kanske är ett bättre ord. Jag vill inte mötas av ett till "Bra". Jag är trött på "Bra". MVG är mer än "Bra", även om jag bara får ett ibland.
Vart är min applåd...?
Verkar som att mitt projektarbete kommer bli konstigt bedömt,vilket kommer lägga mig på ett VG. Vilket betyder att ingen notis ALLS kommer att läggas på det. Bara MVG'n uppmärksammas, och det är knappt. Är man bara duktig om man har MVG'n? Är man smart då?
Vad är smart numera? Förr fick man klasseringen smart genom att gå NV-linjen. Vi går i stor del mycket svårare kurser än vad elever på andra linjer går, men ändå kan man klassas som inte alltför smart, iaf av högskolan. Varför då? Jo, för ett tecken på smarthet är ens betyg i ett ämne, inte vilket ämne det är. Ett MVG i Bioteknik är lika mycket värt som ett MVG i MaA eller Samhällskunskap, oavsett skillnaden i färdighet som krävs. Dvs, det verkar som att antalet MVG'n du har är det som bestämmer hur smart du är. Så, är ex. en byggelevs tre extra MVG'n ett tecken på att han är smartare än mig, och mer akademiskt lagd? Är ett MVG i kursen Badrum 100p lika mycket värt som ett MVG i Etologi? Nej, faktiskt är MVG i Badrum mer värt än MVG i Etologi, iaf om man söker till en Biologi-utbildning.
Jag får ganska många MVG'n... Inte i allt, inte alltid, men ganska ofta. Men, jag känner att jag inte får ut något av det. Jag blir nöjd i några timmar, men ingen annan verkar bry sig. Men varför ska jag bry mig om vad andra tycker? Därför att det är så det funkar. Ett MVG i NV linjen verkar vara något man ska ha. Ett VG är bra, ett G är nästan oacceptabelt. Men, vad får mig att vilja få MVG? Att någon säger "Bra" efteråt? Nej, det är inte värt det.
Jag var på Isabelle's skolas föreläsningar i Fredags. De redovisade sitt projektarbete, och jag kunde inte sluta tänka, i vissa fall, "Jag har gjort något minst lika bra som det här. Vart är min applåd?...". Jag kände mig hemsk, men det var så jag kände. Dagen jag lämnade in mitt projektarbete, var det bästa jag fick återigen ett "Bra.". Bra.
Bra. Bra. Bra. Bra.
Bra.
Är jag bra? Är jag bra ibland? Är MVG verkligen bra? Är jag mindre än bra om jag inte får MVG? Är jag mitt betyg?
Ibland känns det så.
Isåfall är jag, utifrån mina högskolepoäng, nästan bra, men inte alls bra, utan, medelbra.
Duglig, halvbra, nästan där men inte riktigt, "VG med potential".
Jag vill känna mig bra igen... Uppskattad, kanske är ett bättre ord. Jag vill inte mötas av ett till "Bra". Jag är trött på "Bra". MVG är mer än "Bra", även om jag bara får ett ibland.
Vart är min applåd...?
Thursday 22 April 2010
Torsdag
Come closer to me, my love, for there is something I desire...
Issa fyller 18 på Söndag ^^
Har hållit på med present till henne under veckan och ser fram emot att få ge dem till henne imorgon ^w^
Måste dock se till att koncentrera mig under slutet av dagen iaf, har Etologi-prov. Men, jag verkar kunna större delen av det redan... ^^
I want but a kiss from thoose lips, to fill me with colours, once again...
Issa fyller 18 på Söndag ^^
Har hållit på med present till henne under veckan och ser fram emot att få ge dem till henne imorgon ^w^
Måste dock se till att koncentrera mig under slutet av dagen iaf, har Etologi-prov. Men, jag verkar kunna större delen av det redan... ^^
I want but a kiss from thoose lips, to fill me with colours, once again...
Wednesday 14 April 2010
When.
When there is a word,
that can describe what i feel,
what I hear,
what I know,
what I see,
what I sense,
what I taste,
what I dream,
what I smell,
when i'm close to you.
I'd sing it, at the top of my voice, from the bottom of my heart,
slowly, violently, every night.
To you.
that can describe what i feel,
what I hear,
what I know,
what I see,
what I sense,
what I taste,
what I dream,
what I smell,
when i'm close to you.
I'd sing it, at the top of my voice, from the bottom of my heart,
slowly, violently, every night.
To you.
Monday 12 April 2010
Måndag
If.
If I were to describe my love for thee,
it would be as to count the droplets of the ocean.
If I were to describe my lust for thee,
it would be as to explain the blinds’ wish to see.
If I were to describe my desire for thee,
it would be as to tread down an endless path.
If I were to describe my passion for thee,
it would be as to walk through a raging inferno.
If I were to describe the beating of my blackened heart for thee,
it would be as that of a thousand stars,
exploding,
in resonance to your hearts faerie song.
Sunday 11 April 2010
Lördag
I lördags,
hade jag Högskoleprovet. Det var andra gången nu, så det var inget särskilt faktiskt. Kände mig inte så jättenervös inför det, kändes bara tråkigt att behöva slösa bort en hel dag, då jag visste att det skulle bli en himla massa väntande. Men, det som gjorde dagen som mest tumultartad var väll det som hände kvällen innan. Eller, dagarna innan.
Jag hade Isabelle över hos mig, och jag märkte att hon betedde sig lite konstigt. Men, efter ett tag fick jag reda på att det var lite grejer som störde henne, men inget särskilt. Fast sen, på Fredagen, blev jag lite rädd, faktiskt. När hon väl hade åkt hem, så skrev hon ett dagboksinlägg som gjorde mig ganska orolig. Kort sagt så skrev hon att hon behövde en sorts paus, sen om det betydde allmänt eller med mig visste jag inte. Jag blev orolig över detta då min hjärna genast rusade till alla möjliga scenarion som kunde ske, vilka jag inte direkt kommer gå in på här, men dom var inte bra.
Senare på natten fick jag även ett sms, där hon sa att hon ville träffas i Gnesta, neutral mark, på en fika efter Högskoleprovet. Konstig som min hjärna är gick den direkt till det värsta som jag trodde skulle kunna hända, och ville inte direkt ställa in sig så lätt på att hon bara ville prata. Men, efter en viss självövertalning kom jag fram till att något förmodligen störde henne, men att hon ville prata om det.
Så, jag träffade henne där efter en dag av prov och vi gick och tog varsin läsk på en pizzeria. Vi satt där och småpratade lite om dagen som hade gått, men tillslut frågade jag om det var något hon ville prata om. Hon sa, efter en kort paus (hon vill gärna tänka över saker innan hon säger dem, mitt hjärta), att det var något, men att hon hellre ville prata om det någon annanstans. Men hon lät optimistisk, och allt verkade vara bra emellan oss då. Vi delade en pizza och bestämde oss för att åka hem till henne. Efter ett kort besök hos hennes kusin och de två nakenkatterna hon var barnvakt åt så gick vi hem till henne. Vi myste lite där med anime, bloopers och varsin bakelse. Men, tillslut så kom vi fram till det som hade stört henne.
Jag måste säga, att jag blev lättad över att vi kunde prata ut om det. Jag fick berätta om att jag hade haft det här problemet tidigare, och att jag mer än allt gärna ville se till att vi hade det så bra som möjligt. Problemet i fråga, var min tendens att bli för, ja, "snäll", eller kanske givmild. Det kan ibland bli så att jag vill göra så mycket för henne, för att visa hur mycket jag älskar henne. Det är ibland något sorts, ja, hur kan man beskriva det. Inte som ett ticks, men något jag kan göra i överkant. Och, baksidan av detta blir dels att jag konkurrerar ut henne ifrån att ha möjligheter att göra det tillbaka, samt att det kan börja kännas mindre speciellt. Men nu har vi pratat om det och jag har fått berätta hur det ligger till för mig, och fått uttrycka att jag vill få det här att fungera.
Sedan spenderade vi resten av natten med att titta på en mycket dålig, men intressant film (Lesbian Vampire Killers, det ni! ^^) och sedan mysa och somna. Nästa dag (idag) fick jag frukost på sängen ^^. Vi spenderade sen resten av dagen med att dels sy byxor av mitt gamla lakan (Isabelle), surfa runt lite (Jag) samt titta på film och lyssna på musik (3.14). Sedan gick vi ut på en promenad (som till en början var en jakt efter Lemon Cheesecake :) ) och köpte vårens första glass samt strosade runt i Järna. Sedan var det dags för mig att åka hem.
Så nu sitter jag här, tittandes på denna gudinna som jag kan kalla för min flickvän, medans hon tittar på en av sina söta anime serier (Special A just nu) och känner mig, lycklig. Hon är min, och jag är hennes. Vi vill båda att det här ska fungera, och jag hoppas att vi båda vill kämpa för det här... :)
Den här bloggen har jag nu skapat, som en dagbok för mig att skriva ner de underbara saker jag gör tillsammans med denna (soon to be) kvinna, vad vi upplever samt vad jag tänker ibland.
Så, detta är Kattsinne, en blogg om mig, relationer och känslor.
Oh, if I caught the world in an hourglass
Saddled up the moon and we would ride
Until the stars grew dim
Until the time that time stands still, Until...
hade jag Högskoleprovet. Det var andra gången nu, så det var inget särskilt faktiskt. Kände mig inte så jättenervös inför det, kändes bara tråkigt att behöva slösa bort en hel dag, då jag visste att det skulle bli en himla massa väntande. Men, det som gjorde dagen som mest tumultartad var väll det som hände kvällen innan. Eller, dagarna innan.
Jag hade Isabelle över hos mig, och jag märkte att hon betedde sig lite konstigt. Men, efter ett tag fick jag reda på att det var lite grejer som störde henne, men inget särskilt. Fast sen, på Fredagen, blev jag lite rädd, faktiskt. När hon väl hade åkt hem, så skrev hon ett dagboksinlägg som gjorde mig ganska orolig. Kort sagt så skrev hon att hon behövde en sorts paus, sen om det betydde allmänt eller med mig visste jag inte. Jag blev orolig över detta då min hjärna genast rusade till alla möjliga scenarion som kunde ske, vilka jag inte direkt kommer gå in på här, men dom var inte bra.
Senare på natten fick jag även ett sms, där hon sa att hon ville träffas i Gnesta, neutral mark, på en fika efter Högskoleprovet. Konstig som min hjärna är gick den direkt till det värsta som jag trodde skulle kunna hända, och ville inte direkt ställa in sig så lätt på att hon bara ville prata. Men, efter en viss självövertalning kom jag fram till att något förmodligen störde henne, men att hon ville prata om det.
Så, jag träffade henne där efter en dag av prov och vi gick och tog varsin läsk på en pizzeria. Vi satt där och småpratade lite om dagen som hade gått, men tillslut frågade jag om det var något hon ville prata om. Hon sa, efter en kort paus (hon vill gärna tänka över saker innan hon säger dem, mitt hjärta), att det var något, men att hon hellre ville prata om det någon annanstans. Men hon lät optimistisk, och allt verkade vara bra emellan oss då. Vi delade en pizza och bestämde oss för att åka hem till henne. Efter ett kort besök hos hennes kusin och de två nakenkatterna hon var barnvakt åt så gick vi hem till henne. Vi myste lite där med anime, bloopers och varsin bakelse. Men, tillslut så kom vi fram till det som hade stört henne.
Jag måste säga, att jag blev lättad över att vi kunde prata ut om det. Jag fick berätta om att jag hade haft det här problemet tidigare, och att jag mer än allt gärna ville se till att vi hade det så bra som möjligt. Problemet i fråga, var min tendens att bli för, ja, "snäll", eller kanske givmild. Det kan ibland bli så att jag vill göra så mycket för henne, för att visa hur mycket jag älskar henne. Det är ibland något sorts, ja, hur kan man beskriva det. Inte som ett ticks, men något jag kan göra i överkant. Och, baksidan av detta blir dels att jag konkurrerar ut henne ifrån att ha möjligheter att göra det tillbaka, samt att det kan börja kännas mindre speciellt. Men nu har vi pratat om det och jag har fått berätta hur det ligger till för mig, och fått uttrycka att jag vill få det här att fungera.
Sedan spenderade vi resten av natten med att titta på en mycket dålig, men intressant film (Lesbian Vampire Killers, det ni! ^^) och sedan mysa och somna. Nästa dag (idag) fick jag frukost på sängen ^^. Vi spenderade sen resten av dagen med att dels sy byxor av mitt gamla lakan (Isabelle), surfa runt lite (Jag) samt titta på film och lyssna på musik (3.14). Sedan gick vi ut på en promenad (som till en början var en jakt efter Lemon Cheesecake :) ) och köpte vårens första glass samt strosade runt i Järna. Sedan var det dags för mig att åka hem.
Så nu sitter jag här, tittandes på denna gudinna som jag kan kalla för min flickvän, medans hon tittar på en av sina söta anime serier (Special A just nu) och känner mig, lycklig. Hon är min, och jag är hennes. Vi vill båda att det här ska fungera, och jag hoppas att vi båda vill kämpa för det här... :)
Den här bloggen har jag nu skapat, som en dagbok för mig att skriva ner de underbara saker jag gör tillsammans med denna (soon to be) kvinna, vad vi upplever samt vad jag tänker ibland.
Så, detta är Kattsinne, en blogg om mig, relationer och känslor.
Oh, if I caught the world in an hourglass
Saddled up the moon and we would ride
Until the stars grew dim
Until the time that time stands still, Until...
Subscribe to:
Posts (Atom)